1+1 = 3

Ser att Blind Höna funderar över nya sätt att använda bloggar. Mycket intressant, och det finns flera som försöker hitta nya tillämpningar på denna teknik. Själv tror jag att vi bara är i början, och kommer att se många intressanta saker inom en snar framtid.

En sak som bloggarna ger redan nu är inspiration, och det är inte dåligt. Har läst några gånger hos Chadie om Ry Cooder och det fick mig att imorse leta upp ett gammalt kassettband från slutet på 70-talet/början på 80-talet.

Det innehåller de två fantastiska skivorna Bop 'til you drop och Border Line, med viss fördel för den första av dem. Vilken fantastisk musik! Lyssnade på vägen till jobbet och kände tårarna komma (gamla karln, sitta där och grina i bilen, va?). För den oinvigde tar det säkert 5-6 inlyssningar innan man tar det till sig (ja, alla barn, förr gjordes det faktiskt musik som inte var färdigtuggad) men jag lovar, du får lön för mödan.

Favorit 1: The very thing that makes her rich

My father told me, lying on his very bed of death.
He said, son, she's gonna make it, don't fool yourself
'cause there is something in a man
that leaves that money, uhu, right in her hand
The very thing that makes her rich will make you poor...
The very thing that makes her rich will make you poor...

(Och sedan rullar basen igång på ett otroligt läckert sätt!)

Favorit 2: Go Home, Girl

'cause the love of a friend and the love of a girl
that's two things you just can't compare
so though it hurts me so
to let you go
still I know Frank loves you too

(Handlar om en man som offrar kärleken till en flicka för att inte förstöra vänskapen/kärleken till sin bäste vän.)

Favorit 3: Burgouise Blues

...down in Washington DC
they call a coloured man a nigger
just to see him bow.
It's a burgouise town
It's a burgouise town
I got the burgoise blues
gonna spread the news all around...

Favorit 4: Alla dom andra låtarna!

Cooder hämtar mycket inspiration från den svarta södern och från tex-mex gränsen. Han har alltid varit intresserad av roots-musik, därför kändes det helt riktigt och inte alls spekulativt när han gav ut skivan Buena Vista Social Club, med ett gäng suveräna musiker från Cuba. Dessa musiker som på sin ålders höst äntligen fick erkännande och upprättelse inom och utanför Cuba. Denna skiva har jag inte, vilken fatal brist i min samling!

Jag har förmånen att en gång ha sett Ry Cooder live i Göteborg någon gång tidigt 80-tal. En av de absolut bästa konserter jag sett, som bara tävlar med Peter Gabriel, någon av Zappas bästa, Springsteen och kanske någon mer.

Not: alla texter har skrivits fritt ur minnet, så dom kan innehålla ett och annat fel.