Lite om psykologi och Muhammed
De reaktioner som vi sett efter publiceringen av Muhammed-bilderna låter sig förklaras av ganska enkla psykologiska modeller.
1. Enighet genom yttre fiende
Ett utmärkt sett att flytta fokus från dom egna problemen är att framhäva en yttre fiende. En paradexempel är kriget om Falklandsöarna 1982. Både Thatcher i England och Galtieri i Argentina hade svåra problem på hemmaplan. Veckorna före kriget startade pågick stora demonstrationer mot regimen i Argentina och i England blåste opinionen snålt kring Maggie.
Kriget bidrog till snabbt växande sympatier för ledarna i bägge länderna, nästan en win-win situation, om det inte varit för att någon måste förlora kriget. Galtieri drog det kortaste strået och fick lämna in.
2. Svåra tider, enkla lösningar
När helst människan befinner sig i svåra tider med komplexa problem söker man sig till dom enkla budskapen. Det fungerade för Hitler, det fungerade för Ian och Bert (i övrigt inga likheter dem emellan). Ungdomar, som försöker förstå vuxenvärlden, söker sig också till enkla budskap och återfinns ofta på extrem höger- eller vänsterkant i politiken.
De extrema och enkla budskapen från islamiterna är: döda alla som inte tycker som vi. Lättare att ta till sig än mikro- och makroekonomiska analyser, och inflationens påverkan på arbetslösheten.
3. Gruppbeteende
Liksom hajar, som hugger vilt omkring sig om dom i grupp känner blodsmak, blir människor i grupp mer aggresiva. Jämför en enskild tysk (eller svensk, för den delen) med en busslast fylld med turister från samma land. Den enskilda demonstranterna i Göteborg är säkert trevliga och ansvarsfulla. I grupp förvandlades dom till drägg.
4. Hopplöshet
Det s.k. flyktinglägret Shatila bildades 1948. Let's face it: ingen bryr sig om dom som bor där. Om omkringliggande arabländer hade haft intresse av att hjälpa dessa människor hade lägren inte funnits kvar. Jämför med flyktingströmmarna i Europa efter andra världskrigets slut vid samma tidpunkt. På något sätt blev alla assimilerade till den nya verkligheten och den nya kartan.
Andra bloggar om: muhammed
1. Enighet genom yttre fiende
Ett utmärkt sett att flytta fokus från dom egna problemen är att framhäva en yttre fiende. En paradexempel är kriget om Falklandsöarna 1982. Både Thatcher i England och Galtieri i Argentina hade svåra problem på hemmaplan. Veckorna före kriget startade pågick stora demonstrationer mot regimen i Argentina och i England blåste opinionen snålt kring Maggie.
Kriget bidrog till snabbt växande sympatier för ledarna i bägge länderna, nästan en win-win situation, om det inte varit för att någon måste förlora kriget. Galtieri drog det kortaste strået och fick lämna in.
2. Svåra tider, enkla lösningar
När helst människan befinner sig i svåra tider med komplexa problem söker man sig till dom enkla budskapen. Det fungerade för Hitler, det fungerade för Ian och Bert (i övrigt inga likheter dem emellan). Ungdomar, som försöker förstå vuxenvärlden, söker sig också till enkla budskap och återfinns ofta på extrem höger- eller vänsterkant i politiken.
De extrema och enkla budskapen från islamiterna är: döda alla som inte tycker som vi. Lättare att ta till sig än mikro- och makroekonomiska analyser, och inflationens påverkan på arbetslösheten.
3. Gruppbeteende
Liksom hajar, som hugger vilt omkring sig om dom i grupp känner blodsmak, blir människor i grupp mer aggresiva. Jämför en enskild tysk (eller svensk, för den delen) med en busslast fylld med turister från samma land. Den enskilda demonstranterna i Göteborg är säkert trevliga och ansvarsfulla. I grupp förvandlades dom till drägg.
4. Hopplöshet
Det s.k. flyktinglägret Shatila bildades 1948. Let's face it: ingen bryr sig om dom som bor där. Om omkringliggande arabländer hade haft intresse av att hjälpa dessa människor hade lägren inte funnits kvar. Jämför med flyktingströmmarna i Europa efter andra världskrigets slut vid samma tidpunkt. På något sätt blev alla assimilerade till den nya verkligheten och den nya kartan.
Andra bloggar om: muhammed
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home