Hur tänkte dom då?

Jag var ute och sprang på Lidingö på midsommaraftonens morgon. Tyst och lugnt. Nästan bara jag, en massa kanadagäss och Malin Ewerlöf Krepp som var ute i spåret. (Tänkte ett tag hänga på henne, men eftersom jag just tagit mig runt 20km kändes det lite segt. Jag sade inget, men jag såg på henne att hon förstod.)

Plötsligt hör jag en massa larm och oväsen, och så småningom ser jag några polisbilar skymta mellan träden. Det visar sig att det än en gång är presidentval i Iran (andra omgången) och att man håller en demonstration mot dom som ska rösta.

Vi har lyckan att leva i ett fritt land där demonstrationsfriheten är en av hörnpelarna. Jag tycker att det är både rimligt och naturligt att exil-iranier visar sin avsky mot den fundamentalistiska regimen på detta sätt.

Men det jag för mitt liv inte förstår är hur man försöker tillgripa våld för att förhindra människor från att rösta. Man kan tycka vad man vill om regimen och om dom som röstar i ett inte allt för demokratiskt val. Men det är upp till var och en att ta ställning. Vill man rösta på ambassaden i Stockholm så har man rätt till det. Sådana är spelreglerna i en demokrati.

Hur tänker man när man lämnar ett land med en förtryckarregim för att bosätta sig i ett fritt och demokratiskt land, och där själv börjar utöva fysisk repression mot oliktänkande? Hur snabbt gick det att förvandlas från förtryckt till förtryckare?

Läs mer i Dagens Nyheter .