tisdag, december 06, 2005

Depression

I samband med artisten Svullos självmord har jag i bloggar och tidningar sett tankegångar om att han skulle ha tagit ett dåligt beslut, att han lämnade sina barn i sticket o.s.v.

Det finns säkert några som tar sina liv efter ett moget övervägande, där olika fakta vägts emot varandra och man faktiskt funnit att livet inte längre är värt att leva. Men den som fallit in i en djup depression eller som lider av andra psykiska problem, har redan tappat förmågan till ett logiskt resonemang. Allt är bara svart, svart, och man kan inte längre göra rationella bedömningar.

Vid normal nedstämdhet och tillfälliga svackor i livet är stödet från omgivningen viktigt. Men vid djupa depressioner finns det mycket lite som anhöriga och vänner kan göra, förutom att se till att den som lider kommer under professionell vård. Tyvärr fungerar inte alltid psykvården så som vi skulle önska. Ungdomar med svåra problem kan få vänta flera år på diagnos och adekvat behandling.

Idag finns utmärkta antidepressiva läkemedel (föraktfullt kallade lyckopiller), som i alla fall kan ge människor som lider av serotonindeficiens ett mycket gott liv.

Även Como har några tankar om psykvården.

3 Comments:

Blogger Ilva said...

Ja det ar ju latt for oss som inte lider/har lidit av djup depression att ha asikter utan att forsta hur svart det verkligen ar.

10:17 fm  
Blogger BGAN said...

Ilva, just det. Och ser just i Expressen att rubriken på Linda Skugges artikel i ämnet är: "Svullo, varför lämnade du dina små barn?". Tror som sagt inte att han tog ett rationellt beslut att lämna sina barn i sticket.

9:33 fm  
Anonymous Anonym said...

Håller fullständigt med dig BGAN! Har själv erfarenhet av närstående som haft dessa problem, och det är för oss som står vid sidan om totalt omöjligt att påverka när depressionen väl slagit till. Det rationella tänkandet totalt upphör, vilket är svårt att förstå...men så är det! Tragiskt och mycket ledsamt...

3:33 em  

Skicka en kommentar

<< Home