Terrorismens avgrunder, del 3
3. Rom, London, Belfast
Påven i Rom blev lite sur, han kunde inte förstå varför Henrik skulle skilja sig stup i kvarten. Min ensak, tyckte Henrik, och bröt med kyrkan i Rom. Så blev då Henrik VIII Anglikanska Kyrkans överhuvud i nådens år 1534, och England var inte längre katolskt.
Ett halvt årtusende senare...
En undersökning gjord 1973 visade att 57% av befolkningen på Nordirland även i fortsättningen ville tillhöra United Kingdom (UK). En liknande studie gjord 2004 gav nästan samma resultat, 57% ville tillhöra UK. Varför fortsatte då IRA med sina kampanjer? Först i juli 2005 beordrade IRA formellt ett slut på våldsaktionerna.
En antydan till svar kan man finna om man läser vidare i studien från 2004. Hela 85% av protestanterna och bara 24% av katolikerna ville tillhöra UK.
1921 gjordes en uppgörelse (the Anglo-Irish treaty) mellan UK och den irländska separatiströrelsens politiska gren Sinn Fein, där de 26 södra counties blev självständiga, medans UK behöll kontrollen över de 6 nordliga counties. Denna kompromiss blev också godkänd i en folkomröstning på Irland, men aldrig accepterad av en del irländska nationalister, som tog kontrollen över Sinn Fein och IRA.
IRA fortsatte att kämpa. Flera grupperingar skapades, både för och emot unionen. Exempel på grupper som försvarade unionen är Loyalist Volunteer Force (LVF) och Ulster Volunteer Force (UVF). Efter sammanstötningar mellan katoliker och protestanter 1969 blev attentaten allt grövre. Efter ett antal brutna fredsfördrag verkar det äntligen som en hållbar fred är inom räckhåll, även om det fortfarande finns starka spänningar mellan katoliker och protestanter.
Det kanske var naturligt att man efter the Anglo-Irish treaty fortsatte att försöka befria hela Irland. Men vad gjorde att kampen fortsattes av ungdomar som inte ens var födda när avtalet ingicks?
Irland har fram tills nu varit ett fattigt land, med hög arbetslöshet och svåra sociala problem. Av orsaker som jag inte känner till så har katolikerna i Nordirland alltid haft det sämre ekonomiskt än protestanterna. Med eller utan konflikten mellan lojalister och republikaner så har våldet mellan grupperna fortsatt.
Jag tror att det som började som en ren frihetskamp senare sökte sin näring i de sociala motsättningarna. En mycket segregerad kultur med starka förebilder skapar utrymme för extrema rörelser, där ungdomar finner en plats och en mening med tillvaron. En gemenskap som också får näring ur en ständig cirkel av vendetta liknande hämnd för gamla och nya oförätter.
Man kan undra över vilka motiv man skulle ha idag för att kämpa för en återförening. Nordirland är en dyr affär för UK, och man har ibland undrat om Irland rent ekonomiskt skulle vara intresserad av en återförening. En irländare sa till mig, att med hjärtat ville han ha en återförening, men inte med hjärnan.
Påven i Rom blev lite sur, han kunde inte förstå varför Henrik skulle skilja sig stup i kvarten. Min ensak, tyckte Henrik, och bröt med kyrkan i Rom. Så blev då Henrik VIII Anglikanska Kyrkans överhuvud i nådens år 1534, och England var inte längre katolskt.
Ett halvt årtusende senare...
En undersökning gjord 1973 visade att 57% av befolkningen på Nordirland även i fortsättningen ville tillhöra United Kingdom (UK). En liknande studie gjord 2004 gav nästan samma resultat, 57% ville tillhöra UK. Varför fortsatte då IRA med sina kampanjer? Först i juli 2005 beordrade IRA formellt ett slut på våldsaktionerna.
En antydan till svar kan man finna om man läser vidare i studien från 2004. Hela 85% av protestanterna och bara 24% av katolikerna ville tillhöra UK.
1921 gjordes en uppgörelse (the Anglo-Irish treaty) mellan UK och den irländska separatiströrelsens politiska gren Sinn Fein, där de 26 södra counties blev självständiga, medans UK behöll kontrollen över de 6 nordliga counties. Denna kompromiss blev också godkänd i en folkomröstning på Irland, men aldrig accepterad av en del irländska nationalister, som tog kontrollen över Sinn Fein och IRA.
IRA fortsatte att kämpa. Flera grupperingar skapades, både för och emot unionen. Exempel på grupper som försvarade unionen är Loyalist Volunteer Force (LVF) och Ulster Volunteer Force (UVF). Efter sammanstötningar mellan katoliker och protestanter 1969 blev attentaten allt grövre. Efter ett antal brutna fredsfördrag verkar det äntligen som en hållbar fred är inom räckhåll, även om det fortfarande finns starka spänningar mellan katoliker och protestanter.
Det kanske var naturligt att man efter the Anglo-Irish treaty fortsatte att försöka befria hela Irland. Men vad gjorde att kampen fortsattes av ungdomar som inte ens var födda när avtalet ingicks?
Irland har fram tills nu varit ett fattigt land, med hög arbetslöshet och svåra sociala problem. Av orsaker som jag inte känner till så har katolikerna i Nordirland alltid haft det sämre ekonomiskt än protestanterna. Med eller utan konflikten mellan lojalister och republikaner så har våldet mellan grupperna fortsatt.
Jag tror att det som började som en ren frihetskamp senare sökte sin näring i de sociala motsättningarna. En mycket segregerad kultur med starka förebilder skapar utrymme för extrema rörelser, där ungdomar finner en plats och en mening med tillvaron. En gemenskap som också får näring ur en ständig cirkel av vendetta liknande hämnd för gamla och nya oförätter.
Man kan undra över vilka motiv man skulle ha idag för att kämpa för en återförening. Nordirland är en dyr affär för UK, och man har ibland undrat om Irland rent ekonomiskt skulle vara intresserad av en återförening. En irländare sa till mig, att med hjärtat ville han ha en återförening, men inte med hjärnan.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home