Yttrandefrihet

Många olyckliga händelser har aktualiserat behovet att värna yttrandefriheten.

Yttrandefriheten är bra, inte för att det är något givet från högre makter, utan för att den leder till en bättre tillvaro för människan. Ett samhälle som förbjuder fritt tänkande och yttrande, kan aldrig utvecklas. Först när många tycker och tänker öppet kan man identifiera problem och finna de bästa lösningarna. En rent praktisk sak, alltså.

Vi måste till varje pris värna vår yttrandefrihet, och inte låta oss stoppas av ideer som kommer från redan svunna tider. Annars kanske det inte är vi som är trehundra år före dom i utvecklingen. Hemska tanke: det kanske är dom som är femtio år före oss...


Andra bloggar om: yttrandefrihet

Religion vs. Religion

På 80-talet luffade jag runt på den bengaliska landsbygden. I Cox Bazaar träffade jag en muslimsk skollärare som bjöd mig ut till hans by. Detta blev starten till en flera dagars vandring runt i byarna, med besök i skolor, festivaler, halvpolitiska möten m.m. (Senare fick jag göra avbön hos polischefen i Cox Bazaar, eftersom jag blivit rapporterad försvunnen av ägaren till Bizmilla Hotel.)

Först var det bara jag och den muslimske läraren som traskade runt bland byarna. Efter någon dag tillstötte en buddist och plötsligt var vi tre som vandrade runt och bodde hemma hos folk. Till slut gick vi alla tre till en hindufestival och umgicks glatt med deras hinduistiska vänner. Alla fyra världsreligionerna samlade.

Några år senare tog Ershad makten i Bangladesh, och något senare började starka motsättningar att blossa upp mellan de olika religiösa grupperna.

Vad jag vill säga med denna lilla (och sanna) historia är att det inte finns någon inneboende motsättning mellan religionerna. Först när korrupta ledare börjar manipulera och intrigera spelas det religiösa kortet ut.

Varför? Därför att politiska åsikter alltid kan diskuteras, medan religionen är dogmatisk till sin natur och inte kan ifrågasättas på samma sätt.

Det är med detta som bakgrund som vi ska analysera den senaste tidens händelser.

Andra bloggar om: religion

Lite om psykologi och Muhammed

De reaktioner som vi sett efter publiceringen av Muhammed-bilderna låter sig förklaras av ganska enkla psykologiska modeller.

1. Enighet genom yttre fiende

Ett utmärkt sett att flytta fokus från dom egna problemen är att framhäva en yttre fiende. En paradexempel är kriget om Falklandsöarna 1982. Både Thatcher i England och Galtieri i Argentina hade svåra problem på hemmaplan. Veckorna före kriget startade pågick stora demonstrationer mot regimen i Argentina och i England blåste opinionen snålt kring Maggie.

Kriget bidrog till snabbt växande sympatier för ledarna i bägge länderna, nästan en win-win situation, om det inte varit för att någon måste förlora kriget. Galtieri drog det kortaste strået och fick lämna in.

2. Svåra tider, enkla lösningar

När helst människan befinner sig i svåra tider med komplexa problem söker man sig till dom enkla budskapen. Det fungerade för Hitler, det fungerade för Ian och Bert (i övrigt inga likheter dem emellan). Ungdomar, som försöker förstå vuxenvärlden, söker sig också till enkla budskap och återfinns ofta på extrem höger- eller vänsterkant i politiken.

De extrema och enkla budskapen från islamiterna är: döda alla som inte tycker som vi. Lättare att ta till sig än mikro- och makroekonomiska analyser, och inflationens påverkan på arbetslösheten.

3. Gruppbeteende

Liksom hajar, som hugger vilt omkring sig om dom i grupp känner blodsmak, blir människor i grupp mer aggresiva. Jämför en enskild tysk (eller svensk, för den delen) med en busslast fylld med turister från samma land. Den enskilda demonstranterna i Göteborg är säkert trevliga och ansvarsfulla. I grupp förvandlades dom till drägg.

4. Hopplöshet

Det s.k. flyktinglägret Shatila bildades 1948. Let's face it: ingen bryr sig om dom som bor där. Om omkringliggande arabländer hade haft intresse av att hjälpa dessa människor hade lägren inte funnits kvar. Jämför med flyktingströmmarna i Europa efter andra världskrigets slut vid samma tidpunkt. På något sätt blev alla assimilerade till den nya verkligheten och den nya kartan.

Andra bloggar om: muhammed

Latinamerika - den vita fläcken

Jag har de senaste dagarna börjat irritera mig på bristen på nyheter från latinamerika i svenska medier. En stor och dynamisk kontinent (plus lite till) som bara nämns i förbigående.

Titta t.ex. på utrikesnyheterna hos SVT , svårt att hitta något om LA, eller hur?
BBC och CNN är lite bättre. Bäst av dom jag tittat på hittills av medierna utanför LA är spanska El Pais .

Det pågår många intressanta saker i latinamerika just nu, som borde intressera svenska tittare/läsare. T.ex. polariseringen mellan USA-vänliga och Castro-vänliga regimer (den senare falangen verkar växa). Presidentvalet i Costa Rica. Hur ser Argentinas ekonomi ut? Vad händer med naturgasen i Bolivia?

Andra bloggar om: latinamerika

Maud for PM

Jag tog ett sådant där politiktest för några veckor sedan. Genom att svara på ett antal kryssfrågor får man reda på vilket parti man borde rösta på. Testet var ganska löjligt. Ville man ha bättre välfärd fick man höga poäng på vänstersidan (jo, de borgerliga vill ha mycket bättre välfärd än idag, men vägen att nå dit skiljer sig från socialisternas). Hur som helst, jag hade mest närhet med centern, något som aldrig fallit mig in. Detta sammanföll dock med en debatt där Maud Olofsson gav ett mycket kompetent intryck.

Lansera Maud som de borgerligas statsministerkandidat!

Reinfelt har lullat iväg in i sosseretoriken. Leijonborg kan i vissa stunder vara en lysande debattör (faktiskt) men går allt som oftas fel och driver marginalfrågor. Häggis, vill inte raljera men...

Med Maud får vi också en realistisk chans att äntligen få en kvinnlig statsminister också här i (föregångslandet?) Sverige.

Jag kommer inte att rösta på centern, men hoppas att de borgerliga tar chansen att tänka nytt. Jag stöder Maud!


Andra bloggar om: politik

Smaka på den

BGAN refererar med viss bävan (efter dräpande kritik av tidigare inlägg) till
Aftonbladet som säger att professor Marian Radetzki helst skulle vilja avskaffa svenskan som språk. Han säger om språkutbytet (enligt Aftonbladet!):

– Det skulle ta ett par generationer. Vi skulle visserligen mista en stor del av vår svenska kultur, men vi skulle å andra sidan få tillgång till den anglosaxiska som är rikare och oändligt mycket större.

Aftonbladet: - Din barndoms polska då?

Marian: - Den borde självklart också bytas mot engelska. Alla små språk borde bytas mot engelska. Engelska kan och borde bli ett språk för hela världen.

Man behöver inte lägga en kulturpolitisk aspekt på detta. Men alla oss som är (mer eller mindre) flerspråkiga vet att varje språk passar bättre eller sämre för olika situationer, att vissa utryck bara finns i ett språk o.s.v. Och framför allt så har varje språk och dialekt sin egen speciella smak.

"Sabor" smakar bättre än "smak", har en rundare och bredare betydelse. "Varsågod" är ett utmärkt svenskt uttryck.

Andra bloggar om: språk