Min Sommar

En skrämmande läsning del III

Jag tog upp frågan om Dagens Nyheters syn på förorten och vilka man ansåg vara deras läsare i En skrämmande läsning och i En skrämmande läsning del II .

Tillslut togs frågan upp av DNs Läsarombudsman och hennes svar kan läsas här.

Live 8

Det stora artistuppbådet i Live 8 har förtjänstfullt riktat blicken på ett stort problem i världen. Det finns mycket mer som västvärlden och vissa asiatiska länder kan göra för att hjälpa de fattiga länderna. Främst inom sjukvårdssektorn (prevention, utbildning och botande) men även inom infrastruktur och att ta bort handelshinder m.m.

Det som är lite konstigt är att man riktar sig så intensivt mot G8 mötet. Just nu pågår ett möte med alla Afrikas ledare i Libyen. Jag har inte hört ett ord om detta i samband men Live 8. Än en gång känns det som om man undervärderar de svarta ledarna och talar över huvudet på dem som om dom vore barn.

Nyckeln till att lösa Afrikas problem ligger i händerna på dessa ledare. Och innan den enorma korruptionen, nepotismen och enväldesstyrena försvinner, så hjälper det föga vad väst och Asien än gör; kontinentens invånare kommer att fortsätta att leva i fattigdom.

Civilkurage

Jag citerar mig själv från förra inlägget:

"...och till skillnad från svenska politiker lägger man sig inte raklång på rygg varje gång som Onkel Sam råkar lyfta på ögonbrynet."

Tre svenska medborgare blev uppsatta på FNs terrorist-lista. Listan sattes helt ihop av USA och FN hänvisade bara till USA när Sverige ifrågasatte dess riktighet. USA vägrade att visa några som helst bevis.

Resultatet blev att de tre s.k. somalia-svenskarnas alla tillgångar frös inne. Utan rättegång. Utan bevis. Och den svenska regeringen hänvisade bara till att vi var bundna att följa FNs stadgar.

Som den trogne läsaren vet, är jag helt emot alla former av terrorism, och kriminalitet över huvud taget. Jag är för mycket strängare straff än dom vi har i Sverige idag. Men jag anser också att en rättsstat bygger på att man är oskyldig tills man är bevisad skyldig i en rättegång, där alla bevis finns tillgängliga även för försvaret.

I fallet med somalia-svenskarna borde vi visat civilkurage och trotsat USA och FN, och istället levt upp till våra egna rättviseprinciper. Visst hade det kostat, i ekonomiska termer. Men vi hade också byggt upp en självkänsla och en gemensam plattform av värderingar, som skulle utgöra ett bra avstamp inför framtiden.

Och så hade vi fått något verkligt fint att fira den 6 juni!

Memín Pinguin

Jag ser i Dagens Nyheter och andra media (bl.a. CNN) att nordamerikanerna rasar över den nya mexikanska frimärksserien som föreställer seriefiguren Memín Pinguin. Flera framstående personer har anklagat Mexiko för rasism och kräver att frimärksserien dras in.

Mexikanerna själva ser på sig själva med stor självironi och har inga problem med att bli utsatta för karrikatyrer. Jag har aldrig hört att någon beklagar sig över att bli beskriven som en mus i skepnad av Speedy Gonzales.

Inte heller har jag hört att jordens vita befolkning tar illa vid sig att bli karrikerade. Att se groteska varelser som Karl-Alfred borde kanske ses som en skymf mot hela rasen. Och den Svenske Kocken i Mupparna borde kanske anmälts till radionämnden (liksom Schyfferts indianhövding som faktiskt blev anmäld!).

Så vad är det då som är så känsligt med att vara svart och bli karrikerad? En sak är tydlig: det beror på varifrån karrikatyren kommer. En vit person i USA kan inte ens andas ordet Nigger, medan det förekommer rikligt mellan dom svarta och hörs ofta på TV, i filmer och i rapmusiken.

De vitas försiktighet kan bero dels på det dåliga samvetet, för århundraden av förtryck mot dom svarta. Dels för att man faktiskt tycker att dom svarta är svagare och behöver beskyddas. Det sistnämnda skulle alltså paradoxalt nog kunna vara ett utslag av rasism.

Mexiko kommer givetvis inte att dra tillbaka frimärksserien. Där har man mindre behov av att ständigt vara politiskt korrekt, och till skillnad från svenska politiker lägger man sig inte raklång på rygg varje gång som Onkel Sam råkar lyfta på ögonbrynet.

Bilden på frimärkena är länkad från Dagens Nyheter.
Bilden på Speedy Gonzales är länkad från Grudge Match.
Bilden på Karl-Alfred är länkad från Funwavs.

Solidaritet

Att Annika Billströms svek sitt vallöfte om att inte införa biltullar har ju stötts och blötts ett tag nu. Om det verkliga skälet till detta berättar hon i Aftonbladet .

"Skulle jag samtidigt vara den som fällde en socialdemokratisk regering, efter det att partiet gjort ett historiskt framgångsval och med en skadskjuten och regeringsoduglig opposition?"

Hon fortsätter med en ironisk (?) knorr:

"Politik handlar i grunden om att förvalta väljarnas förtroende. Vi politiker är förtroendevalda av de väljare som röstat på oss och våra partier. Därmed förväntas vi naturligtvis också stå för de idéer och föra den politik vi gått till val på."

Jag hoppas att Stockholmarna till nästa val minns att Billströms solidaritet inte ligger hos Stockholms innevånare eller ens hos hennes egna väljare i Stockholm. Hennes solidaritet ligger benhårt fast hos Partiet på riksplanet.

Kalla på en politiker

Läser i onsdagens Stockholm City att relativt få spelare i fotbollsallsvenskan är fostrade i någon stockholmsklubb. Stadens befolkning utgör 21 procent av landets befolkning och har bara 11 procent av Sveriges allsvenska spelare.

Ingen stor grej egentligen, något som bara intresserar oss fotbollsälskare. Men en liten, liten detalj i artikeln tycker jag är så typisk för dagens Sverige. Reportern frågar Sune Reinhold (ordförande i Stockholms fotbollförbund): Har politikerna i Stockholm ignorerat problemet?

Jag är ingen större vän av Stockholms stads politiska styrelse. Men i det här fallet är jag glad om politikerna inte har rört ett finger. Fördelningen av antalet allsvenska spelare ska inte vara en fråga som rör politikerna. Då har dom för lite att göra.

Den lilla oskyldiga frågan visar än en gång att svenskarna kommit allt närmare total abdikation, där man verkligen tycker att politikerna ska detaljstyra vardagen och att alla problem ska lämnas till och lösas av våra politiker.